Merci Ikea

Jag har inte varit uppe i Sverige på snart fem månader, och jag kommer förmodligen inte kunna åka dit på ytterligare tre månader, minst. Åtta-nio månader... det är lång tid. Men när man byter jobb kan man inte ta semester hur som helst, tyvärr.

Om bara två veckor kommer min mamma, syster och systerson hit på besök! Och det kanske mest är det, att känna att det är så nära, som gör att jag har lite Sverigelängtan just nu...

... eller så är det tanken på era 20-25 grader och sol, hehe....

Men lyckligtvis finns ju Ikea! Ikväll åker jag och min spanske kollega dit, till varuhuset utanför Genève. Ni som känner mig känner också min motvilja mot denna "möbeljätte" (bara i samband med Ikea som man använder det fula ordet, väl..?). Men här ska inhandlas soffbord, och... godis! Och kakor! Och flädersaft! Och... och... och... helt plötsligt har jag glömt bort min bojkott mot Ikeas "fejk-produkter" (de säljer numer inte sina matprodukter av originalmärkena, utan gör sina egna ballerinakakor och blåbärspaj. Behöver jag säga att de inte är lika goda?).

Men principerna får stå åt sidan idag. Man är så väldigt utsatt när man är utvandrad svensk och sugen på hallonsnören...

Adoption

Fint omslag, va'!

I lördags vaknade vi upp till en dag lika grå som den senaste månaden har varit. Det var helg utan barn, och det blev genast två stora kaffe på raken och bokläsande, lääänge.

Eftersom jag lider av grav form av abibliofobi, the morbid fear of having no books to read, och med en hel helg under regn i sikte, insåg jag att situationen inte var hållbar, med endast en bok i bagaget. Så jag och E åkte in till Belley centrum, och sökte upp Entre parenthèse, den lilla stadens enda renodlade bokhandel (även med ett litet caféhörn längst in).

Han är ingen läsare, min E, men medan jag botaniserade bland hyllorna kunde jag höra honom skrocka till då och då bland hyllorna med serieböcker.

Jag inhandlade Les souvenirs av David Foenkinos, med hopp om charmiga, intelligenta mysstunder. Jag och E gick till Télé för en kaffe, jag rotade fram en penna i min handväska, och skrev mitt namn, följt av Belley, mai 2013 på bokens första blad.

Och voilà, så har jag adopterat Belley!

Det behövs inte så mycket

Fredag kväll. Jag samåker till Aix-les-Bains, 35 km från Annecy, där E hämtar upp mig vid vägtullen vid Aix södra i spöregnet. Vi åker förbi den vackra sjön, som knappt syns i regnet som vräker ner och skvätter upp till knähöjd.

Vi tar le Tunnel du Chat, ett par hundra meter lång, och kommer ut på andra sidan. Inte en droppe kommer ner från himlen, och ett par blå hörn av himlen syns till och med. Vi åker ytterligare ett par mil och kommer fram till Belley, staden med ett tiotal tusen invånare, där E bor.

Vi åker direkt till le Télégraph i centrum och sätter oss på uteserveringen. Jag erkänner att vi tvekade ett par sekunder, det är inte jättevarmt, men vad tusan. Behöver andas efter en vecka på kontoret. Och med jacka på funkar det.

Vi tar en varsin öl. Han öppnar sin motorcykeltidning och jag min bok. Och vi andas. Och vi läser. Och vi tittar tillsammans på en bild av en motorcykel, läser en rad för varandra då och då. Tar en klunk öl. Jag flätar in mitt lillfinger mellan hans ring- och lillfinger.

Kvack

Tänkte äta lätt lunch, då det vankas grodlår och gott rödvin, en amoureux, på en resto ute på landet ikväll. Och trots att det blev en tvåtimmarslunch för att tacka av en kollega, så lyckades jag ganska bra! En salade gourmande med anka, hemmagjord gåslever, och ankterrine, men inget vin och ingen mastig efterrätt, utan "bara" en café gourmand, det vill säga en espresso och en mini-chokladmousse, en mini-körsbärscreme och en mini-cookie.

Joråsatte.... Jag tränade ju igår i alla fall... Kan ju nästan säga att jag började dagen på minus då, väl?

Mmm, que la vie est bonne... vad livet är gott!

Lugn och fin...

Så här få soltimmar har vi tydligen inte haft här under en vinter och vår på femtio år.

Men idag skiner solen varmt och himlen är utan ett moln sånär som på ett par slöjor över de mest avlägsna alptopparna vid horisonten. Jag har med mig solkräm i handväskan för att kunna äta lunch utomhus.

Och ikväll återfinner jag min älskling, och tiden går inte fort nog. Jag var själv under helgen, hemma i Annecy, och gick till frisören, shoppade ett par sommartoppar, storstädade lägenheten, tränade två hårda pass i gymmet. Jag har än idag träningsvärk mellan revbenen... Hade tänkt att måla en del, hade lust till det, men inte lugnet i mig.

Jag ser till att ta tid till att vara själv, till att göra det jag brukade göra innan jag träffade E. Skulle jag lyssna på mig själv skulle vi vara tillsammans varje ledig stund. Men jag försöker lära av mina misstag, och inte brûler les étapes, gå för fort fram... 

Säger jag, och drömmer om vårt gemensamma hem...

Fiu...

Jamen det där gick ju bra! Måste man ju säga. Ty inga tecken på svartsjuka, inga raseriutbrott, ingen vägran eller sura miner.

Men om en ny styvmorsa bakar kakor med M&M:s i, planterar rosa blommor i rabatten, ritar prinsessor, puttar på cykeln i uppförsbackarna på väg till skogsutflykten, ja då är det väl inte mer än rättvist att det ska tjafsas om vem som ska få sitta bredvid henne vid matbordet?

Hur som helst. Lättad är hon, plastmorsan. Och lite lycklig sådär. Särskilt när det kröp in en liten hand i min, där mitt bland grönsaksdiskarna i mataffären.

Au revoir Sovmorgon

Maj månad i Frankrike är full av röda dagar. Vi gör en enda hel vecka. Samma religiösa högtider som i Sverige, och dessutom har ju det här landet krigat en del, så vi har slutet på sådant att fira också. Så efter två dagars arbete den här veckan väntar två dagars ledighet. Vi väntar 22 grader och sol imorgon, och 17 grader och regn på torsdag.

Strunt samma. Jag tänker mest på andra saker. Som hur det kommer att bli att väckas kl 06.30 av två kids... Jepp, mannen jag träffar har ett bagage. Och det är nästan lite galet, men det inte bekymrar mig särskilt mycket. Det är ju del av honom. Och sannolikheten att träffa någon utan barn i vår ålder är ju liksom bra mycket mindre än den var för ehh, några år sedan, hehe...

Så jag förbereder mig på att inte kunna ta den sovmorgon jag är van vid att kunna ta, att rita hundar med kritor, att åka rullskridskor och att pedagogiskt plantera blommor - lite frön och så även lite uppvuxna blommor, så att det makes sense för de små.