När jag blir stor

Helgen i Paris gick i konstens tecken, som så ofta när jag träffar min vän L, och särskilt i Paris.

Den här gången hade jag turen att åka dit exakt den helg då L'école des beaux-arts de Paris, Konstskolan i Paris, hade öppet hus. Elever från alla olika årskurser ställde ut en del av de verk de gjort under året.

Och det var väl som på ganska många grupputställningar, att man (jag) är likgiltig inför 85% av verken, fastnar vid 10% och blir alldeles tagen av 5% av dem.

Kolla den här, till exempel, det är en kolteckning..!! Helt otrolig...

 
Det var himla häftigt att gå omkring inne i lokalerna måste jag säga... Tänk att arbeta med sin konst där i tre, fyra, fem år... Med utsikt över Seine...Jisses.

Jag gillar verkligen mitt dagjobb, men när jag vaknade i morse - efter för lite sömn eftersom jag fastnade över min nyligen påbörjade akrylmålning - så tänkte jag genast att, åh, så fantastiskt det vore att kunna kliva upp upp sängen och gå raka vägen in i ateljén... Kunna stanna där på obestämd tid... Jag vill verkligen bli konstnär när jag blir stor...