Allt jag behöver?

Den här helgen har jag förflyttat mig mellan balkongen och ateljén, ateljén och balkongen. Ute var det över trettio grader och himlen var obarmhärtigt blå. Jag har läst bok och målat en del. Behövde landa. Få ett grepp om den här sommaren. Om mig själv och min lilla tillvaro.

Om helgen började med funderingar över om jag verkligen inte... liksom förtjänar... en relation som... funkar och är givande.... så avslutade jag den med ett leende på läpparna och fladder i hjärtat, efter att ha läst en hel bok och avancerat en hel del på min nya målning. Och jag tänker att det nog är konsten som är den stora kärleken, kanske den enda jag behöver? 

Books! Böcker! Livres!

Så här med sikte på den veckas semester jag kommer att få i sommar, och även på den förestående sjukskrivningsperioden senare i sommar, så börjar läslusten att få saliven att rinna till. Jag tänker svensk pocket, snarare lättillgängliga relationshistorier (där man lätt kan ta upp historien då man, frivilligt eller ofrivilligt, ramlat in i en tupplur), och har gjort två beställningar av två svenska nätbokhandlare. Jag föll för deras sommarerbjudande och valde:

Kast med liten kniv - Sara Kadefors
Hemligheten på Mercy Close - Marian Keyes
Little Bee - Chris Cleave
Sju jävligt långa dagar - Jonathan Tropper
En man som heter Ove - Fredrik Backman
Den stora Gatsby - F. Scott Fitzgerald
Rosengädda nästa - Emma Hamberg

Mamma hämtar ut på Posten (eller Ica... finns Postkontor kvar..?), och tar med till Spanien, där vi sedan tillsammans med systerfamilj kommer att turas om att leka med 1,5-åring och ligga i solstol i skuggan och bokinera i en vecka.

Är ganska nöjd med min lista.... och så ramlar jag på inlägget "101 sommarböcker" här: http://lasdagboken.blogdns.com/

Eller "ramlar på" - jag har läst vartenda inlägg på denna blogg i en sisådär 6-7 år. Jag uppmuntrar er att göra detsamma hädanefter! Är du inte redan sugen på att läsa, gå på bio, skriva eller kulturkoftegoogla, så blir du det! Är du sedan franko-, anglo- och/eller italofil, så är du förlorad, jag lovar! På ett bra sätt, évidemment.

Och tja... då blir det väl till att lägga ytterligare en sisådär 50 titlar till listan!

Adoption

Fint omslag, va'!

I lördags vaknade vi upp till en dag lika grå som den senaste månaden har varit. Det var helg utan barn, och det blev genast två stora kaffe på raken och bokläsande, lääänge.

Eftersom jag lider av grav form av abibliofobi, the morbid fear of having no books to read, och med en hel helg under regn i sikte, insåg jag att situationen inte var hållbar, med endast en bok i bagaget. Så jag och E åkte in till Belley centrum, och sökte upp Entre parenthèse, den lilla stadens enda renodlade bokhandel (även med ett litet caféhörn längst in).

Han är ingen läsare, min E, men medan jag botaniserade bland hyllorna kunde jag höra honom skrocka till då och då bland hyllorna med serieböcker.

Jag inhandlade Les souvenirs av David Foenkinos, med hopp om charmiga, intelligenta mysstunder. Jag och E gick till Télé för en kaffe, jag rotade fram en penna i min handväska, och skrev mitt namn, följt av Belley, mai 2013 på bokens första blad.

Och voilà, så har jag adopterat Belley!

Söndagsfika



Två blir en



Men jag hade inget att frukta! Återkomsten till mitt Frankrike, till min vardag, gick hur smidigt som helst. Det bara hände, liksom. Till min stora - nej, enorma! - lättnad!

Jag tänker på det där ibland, hur bra jag ändå får ihop de här två världarna, hur jag faktiskt får ihop dem till en enda, hur båda två känns så naturliga. Det finns så klart någonstans ett "före" och ett "efter", men det känns ju ändå väldigt självklart att ha dem båda.

Jag menar, jag har till och med blandat mina franska och mina svenska böcker i bokhyllorna..!

Frulle à la suédoise

Tack vare mina svenska gäster från förra veckan kunde jag idag läsa DN - med Boklördag - under min långfrukost med yoghurt, bröd, frukt, mycket kaffe och... saltlakrits...



Ja, apropå lakrits förresten: en LAKRITSFESTIVAL!! Jisses... måste vara ett av himmelrikena på jorden!

Jag hoppade till ännu en gång under läsandet, när jag i denna lilla notis läste ordet "klärvoajant". Alltså, jag ser gärna av Sverige importerar så mycket franskt som möjligt, men det... chockade mig lite att man kan massakera ett ord på det viset! Det "makes sense" på sätt och vis, men det gjorde ändå lite ont i dessa frankofila ögon!



Luther och jag

Morgnar är jobbiga. Jättejobbiga. Och har så alltid varit! Separationen från det varma, mysiga, snälla täcket är lika déchirante varje dag.

Jag har alltid önskat att jag var morgonpigg. Dels för att det helt enkelt skulle vara enklare att leva, men säkert också på grund av något slags lutherskt, tyngande arv, som egentligen inte tjänar något till. Beviset: jag känner mig DUKTIG när jag tar mig upp tidigt! Som om det EGENTLIGEN spelar någon roll!

Men härom morgonen, när jag vinkade av svenskbesöket aningens tidigare än jag brukar kliva upp, så var det faktiskt till och med lite mysigt att göra i ordning en bol med Ricoré, och som en grand-mère (för det är sådana som dricker Ricoré på morgonen) äta frukost och läsa bok en halvtimme i pyjamas. Det kändes som en stulen stund, eller kanske mer som en vunnen stund!



Helg i svenska tecken

"Du ser, du saknar allt ditt land lite grann!" sa franske vännen, som för övrigt tycker att det är gulligt att jag kallar Sverige för là-haut, "där uppe", när jag berättade om min helg.

För jo, visst var jag lite extra glad och sprudlig efter att i lördags kväll träffat författaren till min absoluta all time favourite bokblogg sedan flera, flera år tillbaka, Läsdagboken (ni hittar länk i kolumnen till höger), den svenska Londonboendes C, som var på förbipasserande i Paris. Mycket trevlig kväll på uteservering på Boulevard Montparnasse i solnedgång! Present, i form av En Svensk Påse (en sådan där lila plastpåse, där innehållet får ett bokmärke med orden "Jag inleder varje måltid med en stor bokstav" - bibliofiler vet precis var/vad jag menar!) innehöll dessutom två svenska dagstidningar. Dessa läste jag från pärm till pärm under lååång söndagsfrukost i sängen - och jag njöööt! Precis som jag njöt av att måla samtidigt som jag lyssnade på Sommar i P1 på söndagseftermiddagen. Få saker känns så svenskt som dessa program! Hela mitt livs somrar passerar genom mitt hjärta när jag hör vinjetten.

Men vet ni, jag saknar inte Sverige. Det betyder dock inte att jag inte kan njuta av små svenska saker i min franska vardag. Och ibland kommer det lilla svenska ut utan att jag har något att sätta emot (om jag nu skulle vilja det)! Som på målarkursen förra veckan. Uppgift: måla bild helt spontant, och på 15 minuter. Resultat:



Var kommer alla dessa.... BERG.... ifrån...?!

Flyr till andra världar

Efter att under ett dygn befunnit mig i en lite chockartad bubbla på grund av den ondska som drabbat mina landsmän (om norrmän inte är compatriotes för alla svenskar, så är de det definitivt för oss värmlänningar), så närmast flydde jag in i filmens och litteraturens värld resten av helgen. Såg den iranska filmen "Une séparation" (Jodaeiye Nader az Simin) igår, och "J'aime regarder les filles" idag.

Den första var fin, men lite... långsam... Och normalt sett älskar jag öppna slut på filmer - och även i böcker, för den delen - men efter att liksom ha väntat i två timmar, och man sen inte över huvud taget fick reda på hur det gick, så var slutet snopet, ja, otillfredsställande, faktiskt.

Nä, tacka vet jag franska filmer! (Ursäkta, kunde inte låta bli...) Det här var en mysfilm! Inte sliskigt mysig, men ungdomsnaivt-mysig! Och så fanns det böcker överallt i filmen, i hyllor, på golvet, i sängar, i händer, citerandes... 

En av böckerna jag själv läser just nu är för övrigt på engelska. Känner att jag måste träna, min engelska blir verkligen usel när jag bor i Frankrike!

Böcker köps i jämna par



Jag minns inte om jag har berättat om den mysiga, ljuvliga, underbara bokhandeln L'amandier - Mandelträdet - i Puteaux? Där tillbringade jag 1,5 timme en lördagkväll för några helger sedan. Den är i sig väldigt mysig, inte alls stor, men med böcker högt och lågt, som ändå är lättillgängliga och med inspirerande mis-en-avant. Men bokhandlaren Thomas är starkt bidragande till att göra denna bokhandel så fantastisk.  Man kan exempelvis fråga honom om tips på "en kärlekshistoria, men som som är intelligent och inte för lätt, charmig men inte fånig, fint språk men inte för tung, vous voyez?" - och så får man tips på fem olika romaner, som han berättar om, men inte för mycket, utan bara lagom så att man känner redan på plats att den här boken skulle jag kunna ta till mitt hjärta och älska. Faktum är att man nog redan älskar den lite grann efter att Thomas har berättat om den.

Eller så kan man diskutera deckare, beklaga sig lätt över att deckarspråk inte brukar vara så litterärt, och få tips på tre stycken. Och så blir man bjuden på kaffe, även tillsammans med en annan kund som kommit in för att köpa en ny bok eftersom han just hade läst ut "La délicatesse".

Och så var vi rörande överens om att böcker köps i jämna par; en enda är ju helt omöjligt (höll på att skriva "fysiskt omöjligt, men det skulle låta som en överdrift, non?) , två är rätt ok, men då har man vid det laget redan flera stycken att välja mellan, och välja är ju så väldigt svårt, så då slinker det med en tredje, och då kan man 1. lika gärna ta med en till som får vara lite av en chansning, eller 2. lika gärna ta med en till eftersom den första ändå var alldeles för självklar, och jag nu har så himla många nya uppslag, eller 3. siffran fyra känns hur som helst bättre än tre, eller 4. jag ju ändå inte har lust att göra något som helst annat än att bara läsa böcker resten av mitt liv, så jag kan lika gärna börja med det nu.

Vad gör man en onsdag när det regnar?



Jo, man går tidigare till jobbet för att kunna gå tidigare från jobbet, och därmed hinna med ett mycket välbehövligt frisörbesök. Konstaterade en dryg timme senare att jag inte behövt oroa mig för detta besök, då de verkade kunna handskas med tunt, skandinaviskt hår ganska bra!

Och som efter varje frisörbesök tänker jag att jag kanske borde typ fixa lite med håret till vardags... Det är rätt trevligt att vara snygg i håret. Även om man inte kommer hem till någon som säger det till en, som på den tiden man levde med någon som lade märke till, och sa det till en, nästan innan man själv hunnit fatta att man varit hos frisören.

Men jag är verkligen helt oförmögen till att fixa med hår. Jag kan bara inte förmå mig att lägga tid på det på morgonen... Och tid skulle det ta, minsann. Att ha självlockigt hår är inte så fantastiskt som rakhåriga verkar vara övertygade om. Lockarna lever liksom sitt eget liv, och att tämja det, ja, det tar tid. Och så är det väl generellt ändå rätt... obekvämt... att fixa med håret, eller?

Ute från frisören fällde jag upp paraplyet, gick till frukthandlaren och köpte mirabelles - ja, vad heter de där små gula, runda plommonaktiga frukterna? Inser att jag nog aldrig har ätit sådana i Sverige, jag har inte ens något svenskt namn på dem...



Så gick jag in i en bokhandel jag inte varit i förut, tänkte bara dra med handen över bokryggarna och läsa lite titlar. Den utifrån sett oansenliga bokhandeln visade sig vara en riktig skattkammare! Den var väldigt djup, och som en hel väääärld full med böcker, böcker, böcker!

(Gissa vilken som är hyllan för böcker på engelska...? fniss...)

Och vem försökte jag lura? Givetvis gick jag därifrån med två böcker i en påse...

Så hem, middag bestående av spenat- och getostpaj. Gjort den själv? Pffff.... skulle inte tro det. Halvfabrikat - eller till och med tre-kvartsfabrikat. Bara att värma. Men gott ändå, särskilt till slutet av bok som varit min vän på métron de senaste två veckorna. Det är ju alltid något lite speciellt, det där att avsluta en bok. Att dra ner på takten de sista sidorna, för att så till sist ta farväl av den världen, och känna sig tacksam över att man fått ta del av den ett slag.

Ô tous ces livres!



För det mesta känns det lite hemskt, eller i alla fall frustrerande, att tänka på hur många fantastiska böcker det finns här i världen, och att det inte finns en chans att hinna med att läsa mer än en bråkdel under en livstid.

Men ibland tänker jag att jag nog egentligen har läst alla böcker jag behöver. Att de lästa är tillräckliga. Att jag skulle kunna tillbringa resten av mitt liv omläsandes de jag redan har läst, och vara alldeles nöjd så.



Huvudvärk och örfil

Jag vet inte om det handlar om någon slags sympati-midsommar-baksmälla, men mon dieu vilken huvudvärk jag har haft i helgen. Inte riktigt som förr, när jag led av "riktig" migrän, jag har alltså inte varit helt medvetslös, men ändå... Och i 32-gradig värme har det varit lite... påfrestande.

Så jag är lite besviken: jag har inte målat, inte tecknat, inte städat, inte fikat på en terrasse de café, inte gjort något av det jag hade tänkt - förutom att bokinera i en park i kvällssolen i ett par timmar. Alltid något.



Som nyfrälst löpare fick jag mig även en liten örfil igår eftermiddag, när jag tänkte att en löptur kanske kunde hjälpa. Som var en tredjedel längre än vanligt. På eftermiddagen i nästan 30-gradig, åskig värme. Upptäckte att löpning inte löser allt, typ. Som sagt: mon dieu...

Sweet Sunday

... kan exempelvis börja med en tur i en liten park som uppenbarade sig, bara sådär, i mitten av ingenting alls, för att jag tog en liten omväg från den vanliga vägen... och där kvinnor solar topless, bara sådär, mitt i stan...

... och sen kan den fortsätta på Maison de la Photographie... Och första gången på tretton år fanns inte ett enda foto som jag kände uhm, här kan jag stanna för evigt inför... men vid ett tillfälle fick jag i alla fall sådana där inspirationsrysningar, så där så att håret står rakt upp på armarna, och det enda jag kan tänka, känna, är: Jag vill hem och måla. Nu.

(ok, fotot är taget nerifrån toaletterna, men ljuset är nice, hein?)

... och därefter fortsätta på en bar i Marais-kvarteren...



... och sen avslutas med... ja, ni förstår.

Med liten brevlåda

Det kan hända att man får en sådan här lapp i sin brevlåda: "1 paket". Det säger sig ju självt att man då går ner till la concierge och ber Madame Portvaktarinnan om att få paketet i fråga överlämnat - givetvis i utbyte mot denna lapp, som hon ju återanvänder. Charmant.

Vad paketet innehöll? Böcker, så klart!

En helt vanlig dag

Fick svar på mitt mail till konstskolan för ca en månad sedan, att man kan börja komma och anmäla sig till sommarkurserna runt den 14 maj. Svensk som jag är går jag dit på förmiddagen den 14 maj (vet att man måste vara tidigt ute för att få plats). Väldigt stängt.

Besök till favvobokhandeln istället, med intentionen att köpa EN bok. Det blev två. Så klart.

Och efter att sedan fått vända i dörren till mitt favvocafé sedan över tio år, I CHOCK över att det numer är endast restaurang, gick jag och strosade längs Seine.



Och på diverse andra gator.


Man skulle kunna tro att jag gick där och lyssnade på Brel, Gainsbourg, Piaf, eller varför inte samtida favoriter som Maé, Rose eller Zaz. Men nej, jag hade REM i lurarna. Gamla trygga REM, som följt mig sedan femton års ålder. Oh my heart.

Så gick jag hem, käkade, siestade.



Ibland skulle jag bara vilja lägga mitt huvud i någons knä och vila där ett tag.

Ordlös söndag

Har inte sâ mânga ord just nu. Känslor, ja. Tankar, ja. Men inte värst mânga ord. Sâ här kommer delar av min söndag i bilder:

En lördag i Paris...

... kan exempelvis börja med frukost vid den franska balkongen...

... och fortsätta till favvobokhandeln sedan tio âr (skillnaden den här gângen var att jag denna gâng bara köpte tvâ böcker - vanligtvis mâste jag ju köpa tio-tolv stycken, för att de ska räcka till nästa Frankrike-resa)...

... för att sedan ta en promenad i Luxembourg-trädgârden... 

... och sedan vänta pâ bussen hem här.

Jag känner mig som tulpanerna ovan: jag bara finns här, sträcker mig efter, öppnar upp för, och tar emot det som finns runt omkring mig...

Dagens...

... lunch intogs ocksâ pâ en gräsmatta i solen. Köpte en baguette med kyckling och grönsaker och en cola light i ett boulangerie och gick bort till en liten park. Satte mig pâ min rosa vârjacka (som jag bara har pâ mig pâ morgonen, och även dâ är det egentligen för varmt), pâ gräset alldeles bredvid en rabatt med blomstrande tulpaner, ât min lunch och läste min bok "L'arbre d'ébène" mellan tuggorna. Det var helt lugnt runt omkring mig, nâgra personer ât tillsammans, diskuterade, nâgra lâg utspridda lite här och där och tog en tupplur. Den stora, gula, varma solen dränkte bruset frân den breda gatan strax intill, den klarblâ himlen omfamnade en och gjorde det alldeles, alldeles... perfekt... att ta en liten sieste...

Mâste bara säga, att det är sâ otroligt skönt att verkligen ta sin tid - för alla gör det, det skulle vara konstigt att INTE göra det - till att äta, även om det bara är för en enkel baguette!, och vila sig lite grann pâ lunchen... Älskar det. Älskar det.