Böcker köps i jämna par



Jag minns inte om jag har berättat om den mysiga, ljuvliga, underbara bokhandeln L'amandier - Mandelträdet - i Puteaux? Där tillbringade jag 1,5 timme en lördagkväll för några helger sedan. Den är i sig väldigt mysig, inte alls stor, men med böcker högt och lågt, som ändå är lättillgängliga och med inspirerande mis-en-avant. Men bokhandlaren Thomas är starkt bidragande till att göra denna bokhandel så fantastisk.  Man kan exempelvis fråga honom om tips på "en kärlekshistoria, men som som är intelligent och inte för lätt, charmig men inte fånig, fint språk men inte för tung, vous voyez?" - och så får man tips på fem olika romaner, som han berättar om, men inte för mycket, utan bara lagom så att man känner redan på plats att den här boken skulle jag kunna ta till mitt hjärta och älska. Faktum är att man nog redan älskar den lite grann efter att Thomas har berättat om den.

Eller så kan man diskutera deckare, beklaga sig lätt över att deckarspråk inte brukar vara så litterärt, och få tips på tre stycken. Och så blir man bjuden på kaffe, även tillsammans med en annan kund som kommit in för att köpa en ny bok eftersom han just hade läst ut "La délicatesse".

Och så var vi rörande överens om att böcker köps i jämna par; en enda är ju helt omöjligt (höll på att skriva "fysiskt omöjligt, men det skulle låta som en överdrift, non?) , två är rätt ok, men då har man vid det laget redan flera stycken att välja mellan, och välja är ju så väldigt svårt, så då slinker det med en tredje, och då kan man 1. lika gärna ta med en till som får vara lite av en chansning, eller 2. lika gärna ta med en till eftersom den första ändå var alldeles för självklar, och jag nu har så himla många nya uppslag, eller 3. siffran fyra känns hur som helst bättre än tre, eller 4. jag ju ändå inte har lust att göra något som helst annat än att bara läsa böcker resten av mitt liv, så jag kan lika gärna börja med det nu.