Min syster skrattade gott när hon läste mitt inlägg från tidigare i veckan. Hon tyckte min ton var en helt annan än den varit tidigare. Och ja, kanske det! Jag tar det som ett bra tecken.
Men här kommer ett möjligtvis gammalt välkänt tema: separationsångest! I en ganska lätt form, men ändock. Har på sätt och vis lite svårt att verkligen känna att jag snart kommer att lämna Grenoble. Jag flyttar ju bara 110 km härifrån, men ändå. Om jag bara hade en lägenhet i Annecy att drömma mig bort i... ja, det kanske skulle kännas lite mer verkligt då. Samtidigt som jag känner med hela mitt väsen, jag gör ju det, att saker och ting går mot sitt slut.
Men den här lägenhetshistorien är ett gissel. Jag erkänner gärna att jag har höga krav. Men ärligt, vilka råtthål folk bor i! Små råtthål, framför allt. För vilka de betalar dyrt. Och det är hyresvärdarnas marknad, det märks. Hopplöst att få komma på visning annat än på kontorstid, under bostadsförmedlingarnas öppettider.
Men ikväll har jag en visning bokad. En tur- och returresa över eftermiddagen/kvällen för en enda lägenhet. Nåja. Korsa fingrar och håll tummar, tack.
Själv ska jag nu frukostmysa framför Nyhetsmorgon på TV4 play.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar