Luft



På inflyttningsfesten hos E i fredags träffade jag hennes yogalärare. Han var precis så där som man inbillar sig att yogalärare är; lugn, posé, leende. Och precis som man lätt kan tänka sig, så hade han den varmaste blick.

Jag tänker på det där halvåret för flera år sedan då jag själv yogade. Från början för att finna en lugnare träningsform, som komplement till den intensiva karaten. Jag fick dock ut tusenfalt mer tillbaks än vad jag förväntade mig. Ja, jag blev lugnare inombords. Jag blev mer närvarande. Stressade mindre. Blev duktigare på det där med en sak i taget. Jag andades bättre.

Funderar på om jag skulle ta upp yogan igen. Behöver det nog mer än någonsin, så här i ännu ett uppbrottets tid.

Det är så viktigt det där, att andas.