I slutet av oktober vaknade vi Grenoblois upp till vita bergstoppar. Ja, de högsta topparna var vita, nästan självlysande mot den klarblå himlen, som ditmålade. De närmaste topparna, som räknas som pré-Alpes, "för-Alper", de var oberörda. En kollega, som är född här, sa mig att nu fanns ingen återvändo, att när snön lägger sig på topparna, då kommer det oåterkalleligen bli kyligare, och det i allt snabbare takt.
Och mycket riktigt dröjde det inte längre förrän starka höstfärger fullkomligt exloderade runt oss!
Jag ser fram emot att lära känna det här klimatet, att lära mig alla små tecken och fenomen. Om jag för två veckor sedan hade haft de rätta reflexerna hade jag, exempelvis, åkt aningens högre upp i bergen på den där picknicken tillsammans med liksom jag nyinflyttade vänner - åkt över molnen till fullt solsken !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar