Jag ska inte trötta ut er med historier om alla vändor som flyttfirman tog, och som bland annat innebar trasiga lastbilar, utan helt enkelt bara säga att det här var en stor dag för mig. Inte bara för att det efter tre veckor på en luftmadrass var minst sagt himmelskt att sova i en riktig säng - min egen säng! - utan för att det stod så klart för mig, där jag stod bland kartonger och möbler i en enda röra, att det här är ju faktiskt det jag alltid har velat. Det här har ju varit det jag drömt om i femton år - även när jag bodde i Frankrike, men då i redan möblerade små kyffen - att en dag ha mina saker, mina böcker, min historia, i ett riktigt hem, ett sammanhang, ett liv, här i Frankrike. Någonstans efter vägen slutade jag att se på den som en uppfyllbar dröm - och jag försäkrar er att det inte är något slags efterkonstruktion - utan idag frågar jag mig Varför jag slutade att se det som ett alternativ.
Det var ju det här jag ville hela tiden.
tänkvärda rader där på slutet. 'varför slutade jag se det som ett alternativ? det var ju det här jag ville hela tiden' måste fundera på det lite : )
SvaraRaderaser att du har det bra och höstfint i G!
bisous