Det behövs inte så mycket

Fredag kväll. Jag samåker till Aix-les-Bains, 35 km från Annecy, där E hämtar upp mig vid vägtullen vid Aix södra i spöregnet. Vi åker förbi den vackra sjön, som knappt syns i regnet som vräker ner och skvätter upp till knähöjd.

Vi tar le Tunnel du Chat, ett par hundra meter lång, och kommer ut på andra sidan. Inte en droppe kommer ner från himlen, och ett par blå hörn av himlen syns till och med. Vi åker ytterligare ett par mil och kommer fram till Belley, staden med ett tiotal tusen invånare, där E bor.

Vi åker direkt till le Télégraph i centrum och sätter oss på uteserveringen. Jag erkänner att vi tvekade ett par sekunder, det är inte jättevarmt, men vad tusan. Behöver andas efter en vecka på kontoret. Och med jacka på funkar det.

Vi tar en varsin öl. Han öppnar sin motorcykeltidning och jag min bok. Och vi andas. Och vi läser. Och vi tittar tillsammans på en bild av en motorcykel, läser en rad för varandra då och då. Tar en klunk öl. Jag flätar in mitt lillfinger mellan hans ring- och lillfinger.