Hemma

Jag säger det igen. Det var inte meningen att det skulle bli ett sådan här avbrott i skrivandet. Har haft lust till det, men min februari månad var lite komplicerad. Och tröttsam. Framför allt tröttsam.

Jag började mitt nya jobb i Annecy, 110 km från Grenoble, den 1 februari utan att ha hittat en ny lägenhet. Jag ska bespara er alla detaljer kring hur jag tycker att fransk bostadsförmedlingar (inte) fungerar, men det var kort sagt svårt att få någon lägenhet över huvud taget. Inte nog med att man inte inte får någon lägenhet då man är under prövoperiod på ett jobb - i en stad där efterfrågan är mycket större än utbudet är man tvungen att ha haft en tillsvidareanställning sedan minst ett år. Eller ha en borgensman. Som ska betala skatt i Frankrike. Så har man inte särskilt stort nätverk i Frankrike, ja då är det svårt. 

Och även om man har ett nätverk av vänner, så känns det ändå lite sisådär att fråga dem "du, eh, kan du ställa upp som garanti för att jag kommer att kunna betala hyran? Och betala den i mitt ställe om jag skulle fucka upp?" Typ.

Nåväl. Jag har en kompis som ställde upp, och vi kunde då skicka in vårt vardera femtontal dokument, hålla tummar och tår, och till slut fick jag en lägenhet! En lägenhet som jag faktiskt ville ha, inte en som jag är tvungen att hålla till godo med.

Men februari månad innebar alltså fyra veckors pendlande, 4,5 timmars transport varje dag. Några nätter på vandrarhem, när jag bara inte pallade att gå upp kl 05h45 och komma hem efter kl 20. Och börja nytt jobb på det. Och så packa kartonger. Och organisera flytt. Och flytta.

Men nu. Nu är jag hemma igen.