Tröst en måndagkväll. Nej förresten: lycka en måndagkväll!

Ja ni, så kommer man hem efter en tio timmars arbetsdag (exklusive lunch, givetvis) - en måndag till råga på allt, ser att Notting Hill går på TV, börjar om en halvtimme, och finner energi till att steka pannkakor (egentligen för att jag har strictement rien d'autre, absolut ingenting annat hemma..) för att sen kunna sjunka ner i soffan för en riktig slapparkväll. Så är filmen, såklart, dubbad!! Alltså, jag KAN inte vänja mig vid dubbade filmer, det går bara inte, det kommer alltid kännas som att filmen får ett... filter, eller lager, framför sig. Och särskilt när det gäller filmer som jag sett, ehm... typ tvåhundra gånger, och känner varje litet tonläge utan och innan.

Å, mon dieu, de översatte just "bitch" med "bête"!!

Hur som helst, man är minst sagt... trött...

... men så tänker man tillbaka på en helg som innehöll vänskapsvärme, julmarknad med nougat - riktig sådan! - vin chaud, och - håll i er - foie gras-burgare!! Ja jisses, stekt gåslever mellan ett par bröd är anledning nog att flytta till Frankrike och leva här resten av sitt liv! Och så tänker man på bergen, som finns där ute, runt omkring, även fast man inte riktigt ser dem nu på kvällen i vintermörkret. Asså, se här, hur de ser ut i skymningen...

Jag går hemifrån, till andra sidan tågstationen, så över floden till Porte de France. Den promenaden tar tio minuter. Sen går jag uppåt, uppåt i... tre-kvart kanske?... och så har jag de här vyerna framför mig.

Förstår ni mig när jag säger att det är här jag vill leva mitt liv?



Ser ni vackra Mont Blanc där borta till vänster?