Nu ska jag introducera en ny bloggkategori : Kärlek. Och jag ska berätta för er om bergen. För det är ren, varm kärlek jag känner för dem. De finns där, vakandes, omfamnandes, trygga. Var jag än befinner mig och lyfter min blick, sâ finns de där. Över hustak, mellan huskroppar, i slutet av varje boulevard eller allée. De lever sitt eget liv, utan att lämna min sida. Ibland i all sin detaljrikedom, ibland som siluetter. Ibland rosa av solnedgângen, ibland inhöljda i dimma och moln. De har lika mânga humör som jag, och kanske är det därför vi respekterar varandra sâ, bergen och jag.
Äntligen har du förstått vad det bästa landskapet är! Vänta bara tills de blir pudrade i snö då blir kärleken bara starkare :)
SvaraRadera/Finn
Âh, men vet du, de högsta topparna gnistrar redan vita i solen! Och sâ länge de är pâ lagom avstând, sâ, hihi! Här nere i dalen är det skönt snölöst och vaaarmt... ;)
SvaraRadera