Upp och ner, ner och upp. Som vägarna ute på den värmländska landsbygden går mitt inre. Vill inte vara här, vill bara vara med människorna här.
Vad jag hittills har hunnit med, efter två dygn: middag med mamma, en andra middag med mamma och även med syster, sovmorgon, påhälsande vid karateträning, vilsespringande under löptur, systerhäng och fyratimmars lunchdate med kär vän.
Har även gjort en tur-och-retursväng till mina förråd för att vända på tröskeln i ren förskräckelse. Hur. Ska. Jag. Bära. Mig. Åt..?! Ja, för att flytta allt ner till Grenoble? Eller, det vore enkelt att flytta allt. Men jag kan inte. Måste rensa, och ompacka det som verkligen ska ner.
Och HUR ska jag bära mig åt för att hinna träffa alla jag vill..? Inser att det inte finns en chans. Ni är för många underbara.
har inte varit inne på ett par veckor, men oooooh, aaaahh, det BLIR Grenoble! go, girl! ser underbart ut.
SvaraRaderaJamen visst, det blir Grenoble - och det känns SÅÅÅÅ bra!! Nu får du ta och "byta hörn" av hexagonen och komma dit och hälsa på! :)
SvaraRadera