Visst har det blivit väldigt mycket Frankrike här, och väldigt lite Sverige? Kan kanske förklaras med att jag har bott här i två och en halv månad, och dessförinnan i Sverige i åtta år. Lite balans, s'il vous plaît, liksom.
Och kanske har det berott på att jag verkligen har behövt - och lyckats väldigt bra - att leva i stunden.
Men nu så, håll i er - håll i er hårt - för nu händer det:
(Kommer jag verkligen att skriva det här..?)
(Jo, jag tror verkligen det...)
Jag har tänkt tanken att flytta tillbaka till Sverige.
(Det gick!)
Ok, jag är sjuk och svag (ni vet hur det är när en frankofil är riktigt förkyld), har extra mycket tid till att tänka och känna efter, och har av olika anledningar ett skinn som känns lika rubust som uppblött papper. Men jag saknar er, där hemma... Jag gör det. Kan faktiskt se ett möjligt liv där också. Och ställer mig samma fråga nu som var rubriken på mitt allra första blogginlägg: Vad är värt vad?
Det är heeelt ok att tänka den tanken ;) men du har tid ännu att känna efter ordentligt. Jag saknar dig varje dag. Framtiden ser strålande ljus ut oavsett var vi är, life is a journey not a destination.. Njut nu <3
SvaraRadera