Svenska? Franska?

Jag minns när jag kom tillbaka till Sverige efter mina första två år i Frankrike, för en sisådär tio år sedan. Jag tog en promenad på Sommarro, området i Karlstad där mina föräldrar bodde, och så hörde jag ett barn prata svenska på andra sidan en häck, och tänkte: Nämen! Svenska! .. och så tog det flera sekunder innan jag fattade att det liksom var normalt, att jag ju var i Sverige.

På métron för ett par veckor sedan vände jag mig förs första gången MOT någon som pratade svenska. Ville liksom bara se hur hon såg ut.

Härom dagen stod en businessklädd kvinna med ryggen mot mig i métrovagnen. Hon pratade i telefon. Och jag vet inte riktigt vad som hände, men jag var tvungen att lyssna, lyssna, lyssna - även fast jag hörde vad hon sa - för att komma fram till vilket språk hon pratade, om det var svenska eller franska. Skumt.

(Det var svenska.)