Paris-kulisser

Var och såg Woody Allens "Midnight in Paris" (ja, i "orignialversion", det vill säga undertextad och inte dubbad. Quand même..) (men ändå med fransk titel, "Paris à minuit". Quand même... ) ikväll. Så här efteråt reflekterar jag mindre över själva filmen, som i och för sig var rätt trevlig med alla sina klichébilder av Paris, och mer över att det absoluta flertalet av de ca 25 biobesökarna var där själva! Så är det inte i Sverige, eller hur? Jag har då aldrig gått på bio själv i Sverige. Det gör jag däremot i Frankrike.

Det största intrycket som den här filmen gav mig kom över mig när jag gick ut från biosalongen - och klev ut i exakt samma dekor som i filmen, bara det att.... jag lever i den här dekoren nu! Och det slog mig så där starkt igen, efter att ha kvävt ett spontanfnitter, att jag verkligen är på rätt plats här i världen. Vad lyckligt lottad jag är. Det är inte klokt.