Botemedel

Jag har botemedlet mot teckningsprestationsångest - och nej, tro det eller ej, det är inte salta bilar och rödvin - utan att tillbringa tre-fyra dagar utan blyertspenna! Men verkligen, det funkar! Insåg sent i lördags kväll, när jag byggt upp tillräckligt mycket lust och mod att teckna, att jag inte hade någon blyertpenna. Men inte en enda! Bäckpennor, många, men blyerts: ingen. Söndag: Asså, Frankrike är stängt på söndagar. Om man inte kan tänka sig att verkligen leta efter något öppet i turistkvarteren eller så, vilket jag inte gjorde i spöregnet. Testade min närmaste närbutik, men där säljer de minsann inte pennor, som jag tolkade kassörskans förvirrade skakning på huvudet när jag frågade. Så kommer måndag, med lååång arbetsdag, med lunch framför datorn och som slutade efter att affärerna stängt.

Så höll denna tisdag också på att sluta, men jag hann med fem minuters marginal innanför dörrarna till en riktig konstnärsmaterialbutik till och med! Lycka!

Efter dessa dagar har väl något slags behov stegrat och stegrat, och tröskeln att stiga över, ja ni vet det där med prestationsångesten (jotack, jag vet att det inte är särskilt rationellt, att jag inte behöver visa mina teckningar för någon etc - men jag har liksom ganska höga krav på mig själv, ni förstår?), det var liksom ingenting! Jag bara satte igång! Underbart!

Så nu förbannar jag att denna dag är slut, att jag måste vänta ända tills imorgon kväll innan jag kan fortsätta.... Men det är underbara problem!