...

... och så kan man lyssna på Eblouie par la nuit med Zaz en lördagsnatt, och tas tillbaka till en dag på Korsika för ett helt liv sedan (eller är det nio månader), till en bilfärd på smala vägar med bergen på ena sidan och ett glittrande, turkost hav på andra sidan, då man förstod, insåg, så gott det nu gick, att allt var slut. Att det liv man förväntade sig, som var så självklart, aldrig skulle hända.

Och så sätter man låten på repeat, trots att man svor att aldrig någonsin lyssna på den där låten igen.