Och apropå olika och parallella världar - och framför allt vad LITEN världen är, och då menar jag inte bara att man kan snacka med mamma och se henne samtidigt (amazing skype) ett par dygn innan hon sätter sig på flyget hit, utan hör här:
En del av er vet att jag inte har kunnat springa, alltså löpträna, på sisådär dryga tio år, på grund av överbelastningsskador och kroniska inflammationer i benen. Tränat har jag gjort, det ska gudarna veta, men just löptränat: icke. Det har dock inte gjort mig så mycket, eftersom löpträning var bland det tråkigaste jag visste.
En del av er vet också att jag inte har kunnat träna över huvud taget de senaste månaderna, då jag opererade bort höger nyckelbensled i vintras, och att jag månaderna innan liksom inte var i form att träna ändå (har hört talas om att det är mer basic att kunna äta och sova ordentligt).
Men. Ikväll. Klockan är halv tolv på kvällen. (... och jag måste ju bara nämna att det är 22 grader ute...) Huvudvärken jag har haft i över ett dygn har precis släppt, efter att jag ätit middag med kompis och tagit två (små) öl till det. Kompis ska ta spårvagnen hem. Och jag byter om till träningskläder, (inne-)träningsskor, följer honom till spårvagnen och.... ger mig ut och springer!
Och kommer efter en kvart ihåg att, ja just det, det var även på grund av min högerfot jag inte kunde springa mer. Aj. Nåväl, tjugo minuter blev det i alla fall.
Men det slutar inte där. Jag får för mig att se efter i brevlådan, som jag inte kollat på en vecka. Och där ligger det vackraste brev... Från den vackraste av vänner - som dessutom är den enda löpfantast jag någonsin träffat! Alltså, det låter som att hon pratar om sitt livs kärlek när hon pratar om löpning!
Som ni förstår, så känns världen väldigt liten ikväll. Och jag bara ler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar