Hur många gånger har jag inte fått frågan: men vad är det som är så bra med Frankrike då? Ofta ställs frågan med ett djupt skeptiskt ansiktsuttryck. I bästa fall undrande. Och jag famlar desperat och en aning frustrerat efter de rätta orden. Får fram något om doften av gatorna, nybakade chokladcroissanter på söndagsmorgnar, att fransmän är så jobbiga men ändå så underbara, att man säger vad man tycker på ett annat sätt där, att man värdesätter kultur på ett bättre sätt där än här i Sverige. Och språket. Språket!
Vilket får till resultat att man ser än mer förbryllat på mig: vaddå, hur luktar gatorna där då?
I ärlighetens namn kan jag knappt förklara denna dragning dit ens för mig själv. Jag vet bara att jag varje gång jag landar på fransk mark drar en lättadens suck - och då menar jag det bokstavligen - och varje gång jag lyfter med planet därifrån lämnar jag ytterligare en liten del av mig själv där. När andra visualiserar sig själv på en sommaräng, i en hängmatta eller på en sandstrand för att slappna av vid sömnsvårigheter, ser jag mig själv gåendes på en fransk gata i snygga högklackade skor. Och somnar på två minuter.
Ja, hur jämför man en välgjord crème brûlée med att bo i samma stad som sin mamma; att få höra ett "hej" av en främling man delar busshållsplats med med en spontanfika med syrran; en uppsjö av nyutgiven litteratur varje år med möjligheten att, när den dagen kommer, få mammaledigt i mer än ett par månader? Det är uppenbart att jag inte kommer någon vart med sådana här ekvationer och beräkningar. För att få reda på vad som är värt vad måste jag helt enkelt prova. Och känna efter.
Jag har redan bott i Frankrike i tre år, vilket är tillräckligt lång tid för ett eventuellt romantiskt skimmer att försvinna. Och jag vet också att det finns stunder då jag saknar Sverige när jag bor där. Fast är det då verkligen Sverige jag saknar? Tveksamt, faktiskt. Givetvis är det er jag saknar, vänner och familj! Om det egentligen är något mer, ja, det återstår att se, jag kommer faktiskt inte ihåg något annat. Förutom saltlakrits då, förstås. Men så var det ju också nästan åtta år sedan jag flyttade tillbaka till Sverige.
Kanske kan man sammanfatta det som så att jag kroppsligen hör hemma i Sverige, där jag ju har min historia och mina böcker, och att jag själsligen hör hemma i Frankrike, där jag helt enkelt älskar att leva? Jag känner mig ju hemma både här och där.
Den här bloggen är till för att komma närmare er, som jag vet att jag kommer att sakna! Gällande valet av land att leva i, ja, då hoppas jag kunna göra det utifrån magkänslan. Som jag gör nu, jag följer magkänslan, när jag flyttar dit för sex månader. För då kan det väl aldrig riktigt bli fel, eller?
Det är nog ungefär så vi känner. Vi vill ha dig kvar här för att få lite av din energi och glädje, men du hör ju hemma där på nåt vis. Vi förväntar oss bara att du skaffar en stor lägenhet med gästrum så småningom...
SvaraRaderaSöta du! Ska definitivt jobba på det där med gästrum. Tills dess så: finns det hjärterum så... ja du vet. :)
SvaraRaderaHej Jennie!
SvaraRaderaMalin från VS-Rätts, MSB, här!
Förstår vad du menar med gatornas doft och håller helt med. Redan på CDG möts man av doften...Man andas in landet. Tror i och för sig att det är blandningen av nybakade baguetter, starkt parfymerade människor och dieselavgaser som gör't. Men den mer romantiska versionen av doften är nå't annat...Saknar det där landet ibland. Men Frankrike lärde mig också uppskatta Sverige - Jag gillar att vi i Sverige är lite stela och helst sitter för oss själva på bussen, att vi gärna anpassar oss och gärna pratar engelska med turisten som kommit, att vi är raka och inte lindar in vår kritik i rosa fluffluff, och att vi inte alltid har en åsikt om allt. Å andra sidan gillar jag att fransmännen alltid ska uttrycka en åsikt om allting (även om det som de inte har en aning om). Gillar att vi svenska kvinnor gärna klär oss bekvämt, att vi inte alltid behöver vara så fixade och fina. Gillar att fransyskorna är fixade och fina. Gillar att vi svenskar lever sunda liv med frön, groddar och omega 3 till middag. Gillar att fransmännen med glädje (och utan dåligt samvete)äter smörrik mat, feta ostar, vitt bröd, dricker en massa kaffe och vin, och dessutom röker. Gillar att vi svenskar lever friluftsliv och motionerar ofta och frivilligt. Gillar att fransmännen anser sig "sportiga" om de simmar en gång i veckan, och bara skulle komma på tanken att gå ut i skogen om det är för att samla sniglar till söndagsmiddagen.
Kan man få lite av båda länderna, tror du? Kanske kan man bo i Sverige men ta med sig det bästa av Frankrike och på så sätt få lite av varje? Jag försöker med det i alla fall, men det är inte så lätt i Karlstad. Så det är tur att du finns och att du då och då påminner mig om livet i söder.
Kram på dig!