Lugn och fin...

Så här få soltimmar har vi tydligen inte haft här under en vinter och vår på femtio år.

Men idag skiner solen varmt och himlen är utan ett moln sånär som på ett par slöjor över de mest avlägsna alptopparna vid horisonten. Jag har med mig solkräm i handväskan för att kunna äta lunch utomhus.

Och ikväll återfinner jag min älskling, och tiden går inte fort nog. Jag var själv under helgen, hemma i Annecy, och gick till frisören, shoppade ett par sommartoppar, storstädade lägenheten, tränade två hårda pass i gymmet. Jag har än idag träningsvärk mellan revbenen... Hade tänkt att måla en del, hade lust till det, men inte lugnet i mig.

Jag ser till att ta tid till att vara själv, till att göra det jag brukade göra innan jag träffade E. Skulle jag lyssna på mig själv skulle vi vara tillsammans varje ledig stund. Men jag försöker lära av mina misstag, och inte brûler les étapes, gå för fort fram... 

Säger jag, och drömmer om vårt gemensamma hem...