Kokandes

Bion ikväll var en välbehövligt sval stund! I ärlighetens namn var det mycket för svalkans skull som jag gick dit. Att filmen, La Part des Anges, eller The Angels' Share snarare (fick jury-priset i Cannes), sedan var bra var en bonus!

Och nu ska jag ta en sval, för att inte säga kall, dusch! För att kunna sova. Det räckte nämligen med den fem minuter korta cykelturen hem och de tre trapporna upp till lägenheten för att jag ska vara klibbig igen. Det är så varmt här så det är inte klokt. Det är med lite skräckblandad förtjusning, faktiskt, som jag lever i denna näst intill ofattbara värme! Jag kan ju inte låta bli att tycka att det ligger lite semesterkänsla över min tillvaro här, med denna konstant blå himmel och starka sol, och hettan, hettan, hettan... men hur tusan gör man för att leva så här..? Ha en vardag där man jobbar, handlar, tränar?

Jag känner mig lite som mitt upp i en inlärningsprocess. Man kan nämligen inte, det är helt omöjligt att leva precis som man brukar när det är så här varmt. Man uppsöker skugga när man går ut. Man går långsamt, långsamt. Man sippar vatten i princip konstant. Man klär sig svalt, i naturmaterial och sandaler - på sin höjd i ballerinaskor. Man måste ha fönsterluckorna stängda på dagen. Man får se upp med att inte dra på för mycket air condition, bara helt lagom, så man inte blir förkyld. Man äter kall mat, som sallader och fyllda baguetter. Och man rör på sig så lite och så långsamt som möjligt.

Och hur går det med joggandet då? Jo ser ni, då åker man upp i bergen, en kvart-tjugo minuter bort från stan, där det "bara" är 29 grader. Där kan man jogga och till och med köra ett katapass, som vi gjorde igår kväll, min karatetränare och jag! Allt är som bekant relativt, även värme.