Två blir en



Men jag hade inget att frukta! Återkomsten till mitt Frankrike, till min vardag, gick hur smidigt som helst. Det bara hände, liksom. Till min stora - nej, enorma! - lättnad!

Jag tänker på det där ibland, hur bra jag ändå får ihop de här två världarna, hur jag faktiskt får ihop dem till en enda, hur båda två känns så naturliga. Det finns så klart någonstans ett "före" och ett "efter", men det känns ju ändå väldigt självklart att ha dem båda.

Jag menar, jag har till och med blandat mina franska och mina svenska böcker i bokhyllorna..!