Men solen skiner i alla fall, och det är väldigt varmt...

På metron från Parc de Bercy, där jag strosat omkring under eftermiddagen utan att tänka på någonting alls, höjdes plötsligt en ung kvinnas röst: "Messieurs-dames!" - Mina damer och herrar!, och man tänker: men suck, det är ju liksom lite jobbigt med tiggare, men så fortsätter hon: "Vår vänninna här gifter sig om en månad, så vi kan väl ge upp en applåd för henne!" Och folk drog lite på munnen och klappade händerna. Inte jag. Mitt högra öga blev lite fuktigt. Ja, mitt vänstra också, men inte lika mycket. Förmodligen för att metrovagnens öppna fönster var på min högra sida.

Senare på kvällen. Jag sitter på min turkosa filt i parken intill där jag bor. Lyssnar på min blandade Spotifylista i iPhonelurarna för att stänga ute lite av alla skrik från barnen som leker i parken. Jag påbörjar en ny bok. Han friar till henne på sidan 19 och de gifter sig på sidan 20.

I lurarna: Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris... Ja ni vet, Lasse Winnerbäcks "Om du lämnade mig nu".

Men vaffan. (Ursäkta franskan...)